Emily Dickinson, 621

 
De Wyn - in wurch Man - kloppe oan
En mei in “Kom deryn”
Joech Ik Beskie - útnoegjend - dryst -
Doe kaam myn Wenstee yn

In Gast - dy’t fuotten miste -
Mar rap wie - Him in Stoel
Offrearje hie - lykas oan Lucht
In Sofa jaan - gjin Doel -

Gjin Bonke joech Him Bining -
Opiens wie dêr syn Lûd
As Kolibrys - in Swerm stiicht op
Ut heech Strewelleguod -

Syn Foarkommen - in Branning -
Syn Fingers, gong Er lâns
Kaam in meldij fan frij - it klonk
As trillers blaasd yn Glês -

Hy kaam hjir del - noch rûzich -
En kloppe jitris oan -
In dimmen Man - ’t gong fluch - en doe
Wie Ik wer mei gjinien -

 

The Wind - tapped like a tired Man -
And like a Host - “Come in”
I boldly answered - entered then
My Residence within

A Rapid - footless Guest -
To offer whom a Chair
Were as impossible as hand
A Sofa to the Air -

No Bone had He to bind Him -
His Speech was like the Push
Of numerous Humming Birds at once
From a superior Bush -

His Countenance - a Billow -
His Fingers, as He passed
Let go a music - as of tunes
Blown tremulous in Glass -

He visited - still flitting -
Then like a timid Man
Again, He tapped - ’twas flurriedly -
And I became alone -

 

F621 (J436). Ofbyldings: Houghton Library, Harvard University, Cambridge, MA.

Dit berjocht is delset yn Emily Dickinson en tagd . Bookmark de permalink.